Det börjar bli dags!

publicerat i Allmänt, Träning;
Det börjar bli barmark och till och med blommorna börjar titta fram.

Allt talar för att det börjar bli dags att dra igång löpträningen. Allt utom mitt knä. Det har inte blivit bättre. Tvärtom. Idag har jag till och med haft ont på jobbet bara av att stå. Inte jätteont, men jag har känt det titt som tätt iallafall.
 
Men det gör faktiskt mindre ont när jag rör mig så det kanske funkar att springa ändå.  Är ju så sugen!
 
Fyfan vad härligt med vår!
 
 

Framsteg i träningen

publicerat i Allmänt, Träning;
Sista veckan, eller ja, förra veckan började det väl lite till och med. Flytet och styrkan i tränngen alltså! Jag börjar göra framsteg.
 
Nu sista passen har gått så otroligt bra.  Senaste benpasset var årets bästa benpass. Tråkigt nog så har jag kännt av knät resten av veckan, men jag håller tummarna för att det är nåt övergående för jag kände ingenting alls under träningspasset. Tvärtom, då kändes det ovanligt bra.
 
Bröst och tricepspasset i Onsdags gick också skitbra. Man vågade fläska på lite med vikterna och man kände att det funkade.
 
Och sedan ikväll. Vi köttade som faan. Biceps gick sjukt bra. Det måste vart bästa bicepspasset hittills. Vart kom energin ifrån? Var det den där limpan som Arvid och jag nästan klämt i oss idag som gjorde susen? ;) Eller har nötandet helt enkelt gett resultat?! Förhoppningsvis är det det sistnämnda, annars kommer jag svulla limpa varje dag, och då lär jag ju inte direkt bli av med dom där kilona som smygit sig på det senaste året.

Men man får sådana lyckorus när träningen går framåt. Nu ligger jag och bara längtar efter att träna igen!
 
Bild tagen för nån vecka sedan, då jag fortfarande var rödhårig.

Guld!!!

publicerat i Allmänt, Träning;
Fyfan vilket jävla hopp Torneus gjorde! Svenskt rekord och EM-guld. Efter hans missar på futtiga centimetrar så finns det ingen som förtjänar ett guld mer än honom!
 
Och så jäkla snyggt hopp också.  Den karln har verkligen fantastisk teknik. 
 
 
Stort grattis till Michel Torneus, Sveriges bästa längdhoppare genom tiderna!!!
 
 
 
 
Appropå det, fan vad man saknar den där känslan. Speciellt känslan i längdhopp faktiskt, för i just längdhopp kommer den där känslan extra mycket när man får allt att stämma.
Det går inte riktigt att förklara det, men det är så fantastiskt. Känslan av att man inte behöver landa och sätta ner fötterna. När man får till ett riktigt bra längdhopp så går de där hundradels sekunderna så långsamt. Det närmaste att flyga för egen maskin man kan komma. Och man känner redan i avstampet att det blev ett perfekt hopp, sen är det lixom bara att åka med.
 
Trots att det aldrig var längdhopp jag satsade på mest så kommer det nog alltid vara längdhopp som kommer att ligga mig varmast om hjärtat. Skulle jag leva om mitt liv så skulle jag bli längdhoppare! (eller möjligen häcklöpare)  Men nu får jag nöja mig med att glädjas åt framgångarna för dom som blev längdhoppare istället. :)
 
Om 7 år blir jag förresten veteran. Min stora dröm är ju en comeback. Törs man då tror ni eller ska jag vänta tills jag blir 50? Då lär man ju inte ha lika mycket motstånd längre, å så kan man skylla på åldern när man inser hur dålig man blivit. Fast då lär det knappast bli längdhopp. Det då lär väl jag och mina knän knappast hålla för det, när jag inte höll för 10 år sedan.