När det går som bäst...

publicerat i
...så kommer det alltid nåt skit i vägen.

Jag kände äntligen att jag var på väg tillbaka med träningen nu efter min stormiga sommar med sjukdom och allt. 
Sista veckans träning har gått skitbra. Jag börjar faktiskt få tillbaka lite styrka. Och inte nog med det...jag har börjat ge mig in på längre turer när jag springer också. Två gånger förra veckan sprang jag en mil. Och då har jag aldrig sprungit en mil över huvud taget tidigare! 

Men som sagt, är man på topp så sätter nånting ändå alltid käppar i hjulet. Nu verkar jag ha dragit på mig en förkylning. Jag låter som en kråka när jag pratat och ögonen rinner.

Men nu ska jag se till att ta vara på den här ofrivilliga vilan. Jag ska sätta mig och skriva ihop ett nytt träninsprogram och byta ut/lägga till lite nya övningar så jag har det klart till jag är pigg igen. Den här hösten ska jag inte bara stå och stampa utan framsteg. Innan jul ska jag bl.a. upp och nosa på 65 kg i bänk har jag tänkt. Så ska jag nå dit så lär jag göra lite förändringar. För det har kännts lite som att jag har kört fast och står och stampar på samma vikter ett bra tag nu.


Trötta rödsprängda rinniga ögon idag. Och dessutom sjukligt blek. Usch!