Började morgonen, efter att ha legat och dragit mig på tok för länge, med att träna. Rygg och mage. Astråkigt. Träning är nästan alltid kul. Förutom rygg och mage. Extra tråkigt när man kör det hemma och inte har tillgång till alla de redskap man vill ha. Men faktiskt så tror jag mage är värst. Alla tjejer utom jag verkar älska att träna mage. Jag tycker att det är skittråkigt.
Förr i tiden var jag jävligt stark i magen, när jag tränade friidrott. Men efter kejsarsnittet för 6 år sedan så har magen inte varit sig lik alls.
Det blir ju så klart extra tråkigt att träna det man är klenast i, och klenast är man ju för att man tränar det minst. Ond cirkel som måste brytas.
Det blir ju så klart extra tråkigt att träna det man är klenast i, och klenast är man ju för att man tränar det minst. Ond cirkel som måste brytas.
Men även på friidrottstiden så tyckte jag att det var tråkigt att träna mage, även om jag var bra på det och gjorde det mycket. Jag önskar att jag kunde finna den där glädjen och glöden med magträning som många tjejer verkar ha. Men jag tvivlar på det. Det är nåt sånt där man bara får bita ihop och göra även fast det är dötrisst.
Jag kommer nog helt enkelt aldrig förstå mig på tjejer. Innerst inne är jag nog inte ett fruntimmer över huvud taget.
